Svordomar, en del av språket

Vad säger du när du råkar slå i stortån riktigt hårt i dörrtröskeln? Förmodligen räcker det inte med ett hoppsan för att du ska kunna uttrycka din smärta och ilska – det är mycket mer troligt att en förbipasserande får höra en saftig svada med svordomar komma från ditt håll.

Är det inte fult att svära?

Att svära ses ofta som obildat och fult, men det fyller faktiskt en viktig funktion. När du känner stortån bulta av smärta och är frustrerad över att du var så klumpig som smällde den rakt i tröskeln vill du kunna häva ur dig lite av frustrationen. Att skrika ut ett JÄVLAR! fungerar avstressande. Du har kunnat avreagera dig utan att skada något, och du blir lugnare. Men ju oftare man använder svordomar, desto mer kraftlösa blir de förstås.

Djävulen fick ta skulden

Det finns en anledning till att svordomarna ses som fula. Vi använder nämligen ord från områden som är tabu när vi svär. Här i Sverige är de allra flesta svordomarna traditionellt sett hämtade från religionen. Fan, jävlar och helvete är exempel på svordomar från kristendomen. När vi var mer gudfruktiga än i dag kunde man tänkas vilja skylla sin bultande tå på djävulen, så man  åtminstone hade någon att avreagera sig på. Även mildare kraftuttryck som herregud, jösses och kors ansågs dåliga, eftersom man hädar genom att missbruka Guds eller Jesus namn så vardagligt. Vi har till och med kvar några gamla, men milda svordomar från asatron. Attan är en variant av arton, som är Odens tal. Ursprungligen var det därför en ganska farlig svordom. Vissa siffror har ansetts vara magiska och vissa är förknippade med djävulen och helvetet – därför svär vi även med sjutton och tusen (tusan).

Nu blommar halvhavren!

När våra svordomar var så tabubelagda att ett jösses kunde ses som hädelse, då kunde folk hitta på egna ersättningssvordomar så de hade något att utbrista när stortån dunkade. Järnspikar, nedrans, nu blommar det och milda Matilda är typiska sådana allmänna milda kraftuttryck. Men alla har nog hört någon personlig favorit – och visst är det kul när någon utbrister Jämtlandsost, fantomen, halvhavre och nipprans praliner, även om man själv inte använder uttrycken?

Våra tabuområden förändras

När Sverige numera är så sekulariserat är de traditionella svordomarna inte längre lika tabubelagda. De har helt enkelt blivit lite urvattnade och förlorat sin kraft. I stället börjar runda ord och anspelningar på sex ta över rollen som de allra grövsta kraftuttrycken. Redan tidigare var ord som är förknippade med avföring (skit, piss, röv) tabubelagda, men nu använder vi ännu mer könsord och grova sexuella förolämpningar för att avreagera oss.

Även om det alltså inte är obildat att svära kan det vara bra att inte svära i onödan. Dels kan folk i omgivningen ta illa upp, dels förlorar kraftorden sin förlösande funktion. Svär alltså gärna när du behöver, men bara när andra ord i din vokabulär inte räcker till!

 

Språkbrevet nr 7 2011