Särskrivningar – tre möjliga förklaringar

Få språkliga fenomen väcker lika starka känslor som särskrivningar. Vissa läsare blir så irriterade på särskrivna ord att de tappar förtroendet för texten. Särskrivningar har alltid funnits, det är ett av de vanligaste språkfelen om man inte räknar rena misstag, som till exempel att två bokstäver råkat byta plats med varandra. Många tycker att de ser fler och fler särskrivna ord, men har särskrivningarna verkligen blivit fler? I den tänkvärda boken ”Ju” skriver Olle Josephson om tre förändringstrender i språket som kan förklara att vi stöter på fler särskrivna ord.

Ordens visuella form prioriteras

Särskrivningar på skyltar och etiketter möter vi så gott som dagligen på förpackningar, affischer och i annonser. Det kommer av att reklamskaparna ser mer till vilket synintryck ordet ger än till språkriktighetsregler. Så kallad vertikal särskrivning är särskilt vanlig. Det är när orddelarna står under varandra utan bindestreck. Många som jobbar med reklamtext tycker nämligen att bindestreck är fult, och struntar i dem. De skribenter som skriver reklamtexten är så gott som alltid goda kommunikatörer, och de vet precis vilka regler som gäller i svenskan. De prioriterar alltså medvetet textens utseende.

Avståndet mellan skribent och läsare minskar

I dag är det enkelt, snabbt och billigt att sprida text. Många fler skribenter når ut med sina texter till en stor publik, inte minst tack vare internet. Bloggar, webbplatser och e-post gör det möjligt att dela med sig av en text på bara några sekunder och till låg kostnad. Ibland går det kanske lite för snabbt och skribenten hoppar över korrekturläsningen som skulle ha fångat många särskrivningar och andra språkliga misstag.

Vi läser och skriver alltmer på engelska

En svensk skribent som läser och skriver mycket på engelska kan ibland råka förväxla skrivreglerna som gäller i svenskan och engelskan. Kanske beror det på att språken är nära besläktade. Just reglerna för sammansättningar skiljer sig dock åt mellan språken; i engelskan ska många ord skrivas isär, medan den svenska motsvarigheten ska skrivas ihop. Mina egna språkkonsultfingrar fogar in mellanslag där de inte hör hemma när jag i perioder skriver mer på engelska. Jag försöker dock att raskt rätta till misstaget när jag ser ordet på bildskärmen.

Vi kommer med all säkerhet inte att bli av med särskrivningarna helt och hållet. Frågan blir då istället hur vi hanterar dem. Jag har förlikat mig med särskrivningar på förpackningar och i annonser, men är på ständig vakt mot dem i all annan text. Där kan särskrivningarna ställa till problem för läsarens förståelse, och det kan jag som språkrådgivare inte acceptera. Ett felmeddelande ska inte ge fel meddelande, och underarmen ska inte placeras under armen, helt enkelt.

 

Språkbrevet nr 2 2009