Särskrivningar – korrekturfel som irriterar

Hur kass är egentligen kassa personalen? Är det inte illegal människohandel när annonsen uppmanar oss att köpa en brud och festklänning till specialpris? Det här kallas för felaktiga särskrivningar och orsakar mycket irritation och lässtörningar.

Särskrivningar är inget nytt

Särskrivningar är egentligen inget nytt fenomen. Under olika perioder i historien har vi skrivit isär eller skrivit ihop, men under hela 1900-talet har ihopskrivning av sammansättningar varit rådande. På senare tid tycker sig många märka en väsentlig ökning av särskrivningar, en känsla som det är svårt att finna konkreta belägg för. Det finns dock goda skäl att värna om sammansättningarna. De ger vårt språk oändliga möjligheter att bilda nya ord, och visst är det bra att vi kan göra skillnad på en lathund och en hund som inte orkar gå runt kvarteret på kvällspromenaden.

Korrekturläs alltid och spana efter särskrivningar

På våra skrivkurser betonar vi alltid vikten av att korrekturläsa och se upp med felaktiga särskrivningar. De stör nämligen läsrytmen eftersom läsaren måste stanna upp, gå tillbaka och tolka om. Det gör dem till ett av de allvarligare korrekturfelen i en text. Men det finns ytterligare ett starkt skäl att vara noga med sammansättningarna: Felaktiga särskrivningar stör vissa läsare så till den grad att de helt och hållet kan förlora förtroendet för texten, och därmed också för avsändaren.

Läs högt så hör du om ordet ska sitta ihop

Om du är osäker på vilka ord som ska skrivas ihop och vilka som ska skrivas isär kan du läsa dem högt för dig själv. Det är lätt att höra skillnad på grå sparv och gråsparv eller under armarna och underarmarna – åtminstone om du är infödd svensk.

Och förlita dig inte på datorns rättstavningsprogram i det här avseendet. Risken att datorn för dig på villovägar är större än att den korrigerar en felaktig särskrivning.

 

Språkbrevet nr 8 2005