Plain 2015 – höjdpunkterna från en språkkonferens

Lyckokick med begripliga avtal och idéer om utvärdering på Plain 2015

Internationella klarspråkskonferenser är nästan alltid alldeles fantastiska. Man kommer tillbaka alldeles rusig efter tre dagars djupdykning i kommunikation och språk på längden och tvären. Årets Plain-konferens var inte annorlunda. Den höll mycket hög kvalitet, både vad det gäller arrangemang, deltagare och innehåll, skriver Helena Englund Hjalmarsson som var där.

Plain-konferensen ges bara vartannat år och det gör den bara mer intressant. I år var det dags för den tionde Plain-konferensen i ordningen och årets värdland var Irland. Tillsammans med den irländska National Adult Literacy Agency (NALA) hade Plain anordnat tre fullspäckade dagar med fantastiskt kvalificerade talare och massor av parallella seminarier om den senaste forskningen och best practice inom begriplighet och läsförståelse.

Sverige och Språkkonsulterna är lysande stjärnor

jackrygg5Sverige var som vanligt mycket väl representerat. Vi var inte mindre än fyra vassa språkkonsulter från Språkkonsulterna som delade med oss av forskning och best practice. Det här pratade vi om:

  • Annasara Jaensson: Teaching plain language in groups – administrators and lawyers alike
  • Susanne Blomkvist: Lean for efficient communication – making communication both profitable and sustainable
  • Anki Mattson: Does best practice make perfect?
  • Helena Englund Hjalmarsson: Plain language and social media.

Dessutom var Språkrådet, SCB och Myndigheten för tillgängliga medier (MTM) där och presenterade sitt arbete. Sverige är mycket respekterat i internationella klarspråkssammanhang och anses vara ett land i framkant på området. Det är sant på flera sätt, men på vissa områden ligger vi en bra bit efter den anglosaxiska språkgemenskapens arbete – det gäller till exempel informationsgrafik och textutvärdering.

Häftiga huvudtalare

Konferensens tema var Clearer language, greater efficiency and effectiveness och seminarierna handlade om allt från kommatecken till Malaysias syn på klarspråk. Huvudtalare var inga mindre än David Marsh, redaktör för tidningen The Guardians språkliga profil och Emily O’Reilly, EU:s europeiska ombudsman. Och den som fick äran att vara avslutande fanbärare var Colm Kincaid som är chef för konsumentskydd på Irlands centralbank. Alla tre fantastiska och inspirerande talare med intressanta saker att berätta. Visste du till exempel att The Guardian hade en språklig profil med skrivråd redan 1923?

Personligen fastnade jag för två saker som jag tyckte genomsyrade konferensen och som jag anser är viktiga saker att arbeta vidare med på hemmaplan: arbetet med begripliga avtalstexter samt metoder för att utvärdera och testa hur begripliga texter är.

När avtalen blir begripliga

Flera av föredragshållarna och seminarieledarna, inklusive den avslutande huvudtalaren Colm Kincaid, pratade om vikten av begripliga konsumentavtal. Det är ett stort problem att både finanstjänster och byggtjänster har så långa och snåriga avtal att en majoritet av kunderna väljer att godkänna och skriva under dem utan att läsa dem. Det finns en enorm förbättringspotential inom det här området! Sarah Fox från företaget 500 words i England hade ett mycket intressant koncept; hon har skrivit om avtal inom byggbranschen och satt gränsen på 500 ord. Varför skriva 50 000 ord när det räcker med 500, var titeln på seminariet. Och visst blir man sugen på att försöka?

Testa texter, testa texter, testa texter

I Sverige pratar vi inte så ofta om att testa och utvärdera den slutliga produkten. Visst finns det de som testar i klarspråkstestet ibland, men generellt är det ovanligt med kundfokusträffar om texter eller tester av begriplighet eller kunskapstester utanför universitet. Det är synd, för även om vi vet mycket om vad som gör en text begriplig respektive obegriplig så är varje kommunikationssituation unik. Tester ger alltid mycket användbar kunskap.

Under de två konferensdagarna pratade vi deltagare och talare om olika metoder för att utvärdera texter och budskap och försökte utröna vilka som är de gemensamma nämnarna i alla utvärderingsmetoder. Två av talarna, Susan Kleimann och Neil James, konstaterade att vi kan testa tre huvudsakliga saker:

  1. Texten, som testas med hjälp av olika verktyg eller experter
  2. Läsaren, som tillfrågas om attityd och prestation
  3. Resultatet, som kan visa om texten gör sitt jobb, det vill säga får läsaren att agera på det önskade sättet

Det finns inte en metod som allena saliggörande, utan snarare ett spann. Många gånger är det bästa att kombinera en eller flera testmetoder. Men det är avgörande att noga bestämma profilen på testpersonerna; den ska motsvara målgruppen.

På ett av seminarierna fick vi pröva att utvärdera enligt ett tänka-högt-format. I sådana test är det viktigt att ha en plan och kunna hjälpa testpersoner med frågor. Det är nämligen inte så lätt att prata högt och redogöra för sina tankar i en sådan testsituation. Detta löser seminariehållarna Helen Wise och Ann-Marie Chisnall med ett manus för sina test som de går igenom systematiskt. De ser till att testpersonerna redogör för sin uppfattning om bland annat utseende, rubriker, struktur och innehåll. Ett bra tips var att förse testpersonerna med ett litet övningstest innan man börjar testa den riktiga texten.

Chile, vilken grej!

Det som ändå gjorde oss mest hänförda på konferensen var Chiles Christian Anker som pratade om arbetet med öppenhet i Chile sedan de införde offentlighetsprincipen 2009. Bara en sån sak, va! Från militärjunta till demokratisering och offentlighetsprincip på drygt 30 år! Christian Anker är chef för Consejo para la Transparencia (ungefär Öppenhetsrådet) och ska bland annat se till att öka öppenheten och medborgarinflytandet. Där är språket en viktig och avgörande faktor: ett enkelt och begripligt språk motverkar korruption och ökar transparensen. Man blir liksom lite ödmjuk i själen när man lyssnar till en sådan talare.

Och som vanligt längtar vi redan till nästa internationella konferens.