Lucka 18: Varför heter det senap?

Kryddor är ofta långväga, så även orden. De kommer hit, piffar upp det vardagliga tugget, vi vänjer oss – och plötsligt är de så självklara att vi glömmer att de inte alltid har funnits här. Så är det även med senap, detta omistliga tillbehör på våra julbord.

Senap – rena rama grekiskan

Ordet senap har använts i Sverige sedan 1500-talet. I SAOB, Svenska akademiens ordbok, kan vi läsa att det troligen kom till oss från tyskan. Där har det tidigare hetat senaf och i dag Senf. Om vi reser längre tillbaka kommer vi via latinet till det grekiska sinapi. Enligt Hellqvists etymologiska ordbok är napy är det grekiska ordet för rova. Rova, kanske du undrar? Ja, senapsfröna kommer faktiskt från en kålväxt.

Senap är alltså rena rama grekiskan! Eller? Artikeln i SAOB avslutas lite mystiskt med ”Sannolikt av egyptiskt ursprung”. Detta skrevs 1967, utan vidare förklaring.

Och så blandar vi senapen med lite must …

Den internationella senapsälskaren (eller bara språkälskaren) tänker kanske på att denna läckerhet har ett helt annat namn på många språk. Moutarde på franska, mustard på franska. Det ordet har utan tvekan latinskt ursprung.

Senap användes som krydda redan av de gamla indierna 3 000 f.Kr., men det var romarna som kom att bli de riktiga finsmakarna. De blandade de små fröna med färskt, ojäst vin – vinum mustum – för att få till en krämig konsistens. Detta vinum mustum gav namnet åt moutarde och mustard. Och ja, och på en annan stig utvecklades ordet till must, som i vår julmust.

Missade du gårdagens lucka?

I går berättade Mats om en helt annan rätt på julbordet: Varför heter det aladåb egentligen?