Lucka 23: Vad är dopparedan?

Lucka 23: Vad är dopparedan

Nu är det bara en dag kvar till julafton! Kanske säger du också att det är dagen före dopparedan? Men varför kallas julafton för dopparedan i Sverige?

Återigen får vi titta långt tillbaka i tiden för att få svaret. Förr började man inte fira jul förrän till aftonen, efter solnedgången, och dagen ägnade man åt de sista julförberedelserna. Mitt i allt stressande med att slå in julklappar och titta på Kalle Ank… hmm, hugga ved och göra fint, så hann man inte äta ett ordentligt mål mat. Så man tog en bit torrt bröd och lade det i grytan med köttspad som ändå stod på spisen. Brödet sög åt sig av spadet, och så plockade man upp det och åt innan man skyndade vidare. Det riktigt finurliga med det här för medeltida svenskar var att de slapp bryta den katolska julfastan (när de inte fick äta kött) mellan lucia och julaftonskvällen, men de fick ändå äta något som smakade kött. Så doppet i grytan är en medeltida version av vegoskinka. Ungefär.

Vårt julfirande har ändrats en hel del sedan fegvegoskinkans dagar. Julfastan har försvunnit och julafton firar de flesta hela dagen, men doppet i grytan finns kvar i många hem. Nu oftast som en del av ett dignande julbord istället för ett snabbt mellanmål. Det är lite otroligt att det fortfarande finns kvar i vår tid av överflöd, men som matskribenten Lotta Lundgren en gång sa om lutfisk:

Den här maten är rituell. Det fantastiska är att när jag äter lutfisken så har jag samma smak i min mun som människor hade jättelångt tillbaka i tiden. Att äta julbord är att uppleva att man är en länk på en kedja som sträcker sig bakåt och framåt i tiden.

Och även om du inte doppar i grytan själv utan bara kallar julafton för dopparedan, så är du en del av den här långa, långa jultraditionen. Det är ganska fint.