I dag är det valborgsmässoafton. Då är det dags att fira vårens ankomst med stora brasor, fyrverkerier, vårsånger och kanske en och annan parkfest. Men det är inte bara våren vi firar, utan även kung Carl XVI Gustafs födelsedag. Flaggorna hissas i kungens ära och han blir firad på borggården med ett fyrfaldigt leve: Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

Det sistnämnda kanske kan tyckas självklart – vi firas väl alla med ett fyrfaldigt leve? Men riktigt så enkelt är det inte, vilket alla skåningar därute säkerligen vet.

Fyrfaldigt leve endast för kungligheter

Faktum är att förr i tiden var det bara kungen som fick firas med ett fyrfaldigt leve. Det grundar sig i den kungliga saluten, som är en kanonsalut med fyra skott. Den avfyrades bara vid särskilt högtidliga tillfällen. Den kallas också för dubbel svensk lösen, eftersom svensk lösen är en kanonsalut med två skott.

Det fyrfaldiga levet utökades allteftersom, så att den även gällde för prinsar, andra kungligheter och militärer. Men för oss civila var det länge ett trefaldigt leve som gällde. Under 1900-talet började dock det fyrfaldiga levet ta över – åtminstone utanför Skåne.

Trefaldigt leve i Skåne – ”lundensiskt leve”

För min del har det alltid varit helt självklart att hurra fyra gånger – så självklart att jag inte ens visste att det fanns alternativ. Döm därför om min förvåning när jag flyttade till Skåne, där det plötsligt var ett trefaldigt leve som gällde.

Jag upptäckte detta på en sittning för några år sedan. Vi sjöng för en som hade fyllt år och uppmanades sedan att stämma in i ett ”trefaldigt leve”, men eftersom jag aldrig hade hört om trefaldigt leve förut lade jag inte märke till det. Därmed råkade jag hurra en fjärde gång – helt på egen hand. Lite lagom stelt, men jag tror att mina skånska vänner hade överseende med min blunder. Fyrfaldigt leve är ju trots allt standard numera i övriga Sverige.

Men i Skåne är alltså det trefaldiga levet vanligt även i dag. Anledningen är troligtvis att Danmark har trefaldigt leve och befäste den traditionen även i Skåne (som ju har varit danskt en gång i tiden). Det kan också förklara varför det trefaldiga levet aldrig riktigt försvann från Skåne, trots att det gradvis blev utbytt i övriga delar av Sverige. Enligt Militärmusiksamfundets webbsida kan det dessutom kallas för ”lundensiskt leve”, men var namnet kommer ifrån förtäljer inte historien.

Sammanfattningsvis: om du besöker en födelsedagsfest i Skåne, kom ihåg det trefaldiga levet och håll dig till tre ”hurra”. Förutom om du firar kungen, förstås!

Sofia Olofsson på Språkkonsulternas Malmökontor