Höj spänningen med historiskt presens

Har du tänkt på att berättare ibland återger det som hänt i presens – som om det hände just nu? Det kallas historiskt presens och är ett vanligt stilgrepp som journalister och författare tar till för att levandegöra och höja spänningen i sin framställning.

Hjälper läsaren att sortera information

Rätt använt är historiskt presens ett effektfullt verktyg som också hjälper läsaren eller åhöraren att sortera informationen. Man börjar sin berättelse i imperfekt (dåtid) med den mer odramatiska inledningen, till exempel ”Vi satt på stranden och såg ut över havet. Vågorna kluckade stilla mot bryggans pålar.” När det sedan blir dags för dramatik byter man tempus och går över till presens (nutid): ”Plötsligt kommer en enorm elefanthjord dundrande som får marken att skaka under oss.” När dramatiken är över kan man återgå till imperfekt igen, och läsaren förstår att det spännande är över.

Vanligt i nyheter

Ibland används historiskt presens genomgående i hela berättelsen. Det har blivit särskilt vanligt i nyhetsrapporteringen på senare år. Det fungerar visserligen och ställer oftast inte till med några begriplighetsproblem. Men berättaren når inte samma spänningshöjder och riskerar att få en sövande framställning utan nyanser: ”Allt är lugnt och tyst förutom tevens stilla bakgrundsljud. När de två vakterna går för att se till en sjuk fånge möts de av Tony Olsson med pistol i handen.” Här får läsaren ingen hjälp att sortera utan båda meningarna får samma rang, och berättaren lyckas inte ge spänning. Synd på ett laddat innehåll.