Så avlastar du läsaren med kärnmeningar - Språkkonsulterna

Språkbrevet nr 5, maj 2018

Så avlastar du läsaren med kärn­meningar

Som skribent kan du hjälpa din läsare genom att samman­fatta texten. Du kan göra det på olika sätt: med en samman­fatt­ning i början av en rapport, ett par meningar längst upp på en webb­sida eller en ingress i en artikel. I det här Språk­brevet får du tips om en särskild form av samman­fatt­ning: kärn­meningar.

Vad är då en kärn­mening? Jo, det är en mening som står först i ett stycke och beskriver kärnan i stycket – temat, det centrala bud­skapet, pudelns kärna. Kärn­meningar kallas även nyckel­meningar, kanske för att de ger läsaren en nyckel till texten. De gör det helt enkelt lättare för läsaren att ”ta sig in” och snabbt för­stå texten.

Kärn­meningar handlar om att av­lasta läsarna. Du som skriver vet troligen mer om det aktuella ämnet än vad läsarna gör – dela med dig av det. Då hjälper du dem att ta till sig ditt bud­skap.

Kärn­meningen för­bereder läsaren

En funktion som kärn­meningar har är att de för­bereder läsarna på vilken infor­mation de kommer att få i stycket. Det är bra, eftersom det under­lättar läs­för­ståelsen att först få veta det över­gripande och därefter detaljerna. Med en kärn­mening berättar du alltså vad du ska berätta.

Utan kärn­mening – direkt på detaljerna:

Domstolarna ska svara för att nya nämnde­män ges intro­duktions­utbild­ning och att de sedan får regel­bunden infor­mation. Dom­stolarna ansvarar också för att schemalägga nämnde­männens tjänst­göring.

Med kärn­mening – det över­gripande först:

Dom­stolarna har åtmin­stone tre upp­gifter när det gäller nämnde­männen. Bland annat ska de svara för att nya nämnde­män ges intro­duktions­utbild­ning och att de sedan får regel­bunden infor­mation. Dom­stolarna ansvarar också för att schema­lägga nämnde­männens tjänst­göring.

Kärn­meningen för­klarar det under­för­stådda

Ibland kan kärn­meningen även för­tyd­liga något som är under­för­stått. Det under­lättar för många läsare, sär­skilt de som inte är insatta i det ämne du skriver om.

I exemplet nedan lägger jag till en kärn­mening för att sätta ord på något som annars är out­talat, näm­ligen syftet med att frågan om lokaler disku­terades. Utan kärn­meningen måste läsaren själv dra den slut­satsen. För att för­tyd­liga ytter­ligare lägger jag till sam­bands­ordet därför i meningen efter.

Utan kärn­mening – under­för­stått syfte:

Vi disku­terade möjlig­heterna att hyra lokaler av Folkets hus, till exempel för de före­läs­ningar som vi i före­ningen bjuder in till under hösten. När utveck­lings­projektet startar kommer även våra arbets­grupper att behöva lokaler.

Med kärn­mening (och sambands­ord) – uttalat syfte:

Före­ningen har behov av fler sam­lings­lokaler. Vi disku­terade därför möj­lig­heterna att hyra lokaler av Folkets hus, till exempel för de före­läsningar som vi bjuder in till under hösten. När utveck­lings­projektet startar kommer även våra arbets­grupper att behöva lokaler.

Kärn­meningen gör texten lite längre – men det är det värt

När du skriver en kärn­mening lägger du till ord i texten. Med många kärn­meningar blir alltså texten längre. Men det är det värt, efter­som det är en så pass bra hjälp för läsaren. Blir texten för lång? Satsa då i stället på att rensa bort något som är onödigt, det vill säga sådant som inte hjälper läsaren.

Sara Rösare, din person­liga skriv­råd­givare

Back to top