Dubblerad information hjälper, tautologier stjälper

En företeelse som vi ofta får frågor om är så kallade tautologier, det vill säga onödig dubblering av information. Många blir lite otåliga när ämnet kommer på tal och menar att språket blir pratigt och oslipat av tautologier. Men gränsen för vad som är onödig dubblering är subjektiv. Vi behöver vara tydliga i både det talade och skrivna språket. Därför dubblerar vi informationen för att vara säkra på att budskapet uppfattas riktigt. Eftersom tolkningen av ett budskap är en ganska komplex operation är dubbleringen till nytta för mottagaren.

Dubblering som främjar begripligheten

All dubblering är alltså inte onödig, utan till och med nödvändig, för att meddelandet ska bli begripligt. Ett exempel är ordet cd-skiva där d:et står för disc, alltså skiva. Cd-skiva skulle alltså bli kompakt skiva-skiva med en ordagrann översättning. En likadan konstruktion finns i datortermen RAM-minne där m:et står för memory. Men för den som inte dagligen umgås med dessa termer blir den dubbla efterleden till hjälp för att kunna tolka och kategorisera begreppen.

Tautologier – prat eller hjälp?

I sammansättningen arbetskollega kan vi däremot tala om onödig dubblering och därmed tautologi. Förleden arbets- är inte nödvändig tillsammans med kollega, som i sig betyder person som man arbetar tillsammans med. Om du vänder dig till någon som kan ha svårt att förstå ordet kollega är det bättre att istället använda ordet arbetskamrat.

Liknande konstruktion finns i småmynt, där man inte vinner mycket på förleden små-. Mynt är ju så gott som alltid små, både till storleken och till värdet. Om du vill säkra begripligheten i det här sammanhanget är det bättre att använda småpengar.

Begriplighet framför allt

Värdera orden när du skriver så att du alltid väljer ett ord eller en fras som är begriplig för mottagaren, och försök att slipa formuleringarna så att de inte blir pratiga. Om det sedan slinker med en liten tautologi ibland, så är det inte hela världen.

Språkbrevet nr 4 2004