Du får börja meningar med och eller men

Fick du också lära dig i skolan att det var strängt förbjudet att inleda meningar med konjunktioner som och eller men? Helst skulle meningarna börja med subjektet. Och det är faktiskt det jag själv lär ut på Språkkonsulternas kurser än i dag – som tumregel, alltså.

Men kan ge ett behövligt stilbrott

Jag brukar dock betona för mina kursdeltagare att även den snustorraste facktext behöver variation för att intressera sina läsare. Det är ju inte alltid det räcker med att vara noggrann och saklig i framställningen. Läsarna måste vilja läsa texten också. Ett försiktigt stilbrott kan faktiskt vara viktigt för om redogörelsen upplevs som trist eller intressant. För inte är sakligt och intressant oförenligt.

Avvikelser från det normala väcker läsarna ur läs-slummern och får dem att bli uppmärksamma och nyfikna på vad som händer i texten. Om du inleder den viktiga meningen med till exempel men kan det räcka för att väcka nyfikenheten, och är många gånger mer effektivt än ett utropstecken. Det är helt enkelt ett retoriskt knep, precis som upprepningar, allitterationer och frågor.

Använd med måtta

Naturligtvis bör du inte inleda varje, eller ens varannan eller var tionde, mening med en konjunktion. Låt merparten av meningarna följa grundregeln för svensk ordföljd: subjekt-verb-objekt (Anki-skriver-språkbrevet). Det är bara när du vill ruska om läsarna lite som du ska använda det här knepet.

Så  fröken i skolan hade lite fel när hon trummade in att meningar inte får börja med konjunktioner. Men vi får ändå tacka för att det skapade en stark norm som vi kan bryta mot för att fånga läsarnas uppmärksamhet.

Anki Mattson , din personliga språkrådgivare