Avtal som går att förstå, finns de?

Den här månaden är Petter Ingelshed gästskribent i Språkbrevet. Han är affärsjurist på advokatfirman Lindahl – en advokatbyrå som förstår fördelarna med att vara raka, tydliga och engagerade. Det gillar vi!

Jag är affärsjurist och arbetar med juridiskt språk hela tiden. Eftersom jag skriver och läser avtal av skilda slag, så är språket antagligen mitt viktigaste verktyg i arbetet.

När jurister skriver avtal blir det oftast tekniskt rätt i slutändan. Men det är inte alls ovanligt att våra läsare tycker att resultatet är svårt att förstå. Ofta tycker de att vi skriver omständligt och gammaldags och rentav långrandigt.

Gamla förlagor skapar omodernt språk

Jag tror inte att någon juristutbildning har en obligatorisk kurs i juridisk kommunikation eller tips och tricks vid avtalsformulering. Juridikstudenterna är i stället hänvisade till att läsa lagar, domar och texter som, förutom att de skrevs tidigt under förra århundradet, också är skrivna på kanslisvenska. Vissa jurister blir trots det med tiden skickliga kommunikatörer. Men många fastnar helt enkelt i kanslisvenskan.

Hur jag lärde mig att älska klarspråk

Min första aha-upplevelse när det gäller att kommunicera juridiskt innehåll till icke-jurister kom när jag skulle skriva mina första rättsutredningar för betalande klienter. Jag skrev i början väldigt kvalificerade men långa texter. Efter ett tag fick jag höra att jag måste inleda med en så kallad ”executive summary” med mina viktigaste slutsatser och de konkreta råd jag tog betalt för. Det sades till och med att kunden bara var intresserad av just detta och dessutom antagligen bara läste så långt. Fruktansvärt tyckte jag till en början. Men jag anpassade mig och insåg efterhand varför.

Korta råd i rätt ordning ger bäst effekt

Den andra aha-upplevelsen kom när jag arbetade direkt mot säljare på ett större exportföretag. Med tiden insåg jag att det optimala mejlsvaret från min sida var tre till fyra meningar i punktform, ordnade i viktighetsgrad. Fönstret för att ge effektiva råd var alltså oerhört begränsat.

Sedan fick jag ofta förhandla ett avtal som ofta var långt, tekniskt krångligt och skrivet med ett ålderdomligt språk. Och det tog nog minst en halv dag per avtal för att bena ut vad som var viktigt och oviktigt. Många företag förlitar sig nämligen på egna standardavtal, designade för alla möjliga slags affärer. Onödigt och inte särskilt användarvänligt kan man tycka. Och säljarna jag hjälpte skulle aldrig ha kunnat förstå avtalet i en pressad situation. Då hade det varit mer vunnet om de som ska tillämpa avtalen själva kunde förstå dem och därigenom minimera risken för misstag.

Den svenska traditionen av enkelhet

Om du tycker att avtal i Sverige är långa så är du dock lyckligt ovetande. Vi har – tro’t eller ej – en tradition av korta och lättlästa avtal i jämförelse med andra länder. Ett typexempel är amerikanska licensvillkor. De är väldigt specifika och blir därför oändligt långa, samtidigt som mycket av innehållet inte ens är relevant. Dessutom är de ofta dubbelspaltiga och fulla med korsreferenser vilket inte direkt ökar användarvänligheten. Lägg till affärskulturella skillnader mellan Sverige och Amerika, så ökar risken för feltolkningar mångfaldigt.

Många avtal är också antingen extremt defensiva eller extremt offensiva. Läsaren får intrycket att motparten antingen inte ansvarar för något alls, eller att minsta avvikelse från avtalet kommer att bestraffas med sanktioner värre än döden.

Plötsligt händer det – ett användarvänligt avtal!

Att arbeta med sådana långrandiga och omständliga avtal kan trötta ut den tålmodigaste jurist. Men så en dag hände det. Jag råkade läsa de engelska användarvillkoren för Minecraft Realms, ett spel du kan spela med dina vänner på internet. De innehåller ett par guldkorn.

De har ett trevligt tilltal, och krånglar verkligen inte till det i onödan: Vi gillar inte villkor mer än du gör, så vi har försökt att hålla dem så korta som möjligt. Om du bryter mot villkoren kan vi stoppa dig från att använda tjänsten. Om du använder tjänsten accepterar du villkoren. Om du inte vill eller kan acceptera villkoren – vänligen använd inte tjänsten. Och i den stilen fortsätter det tills de avslutar med (fritt översatt): Undrar du om något är tillåtet eller inte och som inte besvaras av villkoren – avstå från att göra det du undrar över och fråga oss istället. Kort och gott, var inte löjlig mot oss så är vi inte löjliga mot dig.

Förklara också varför

Min sista poäng med exemplet Minecraft Realms är att du inte bara måste vara tydlig och konkret i avtal – du måste också kunna sälja in dina villkor för att få kunden eller leverantören att acceptera dem. Villkoren för Minecraft Realms är i praktiken väldigt ensidiga och defensiva, vilket objektivt sett är dåligt för kunden. Så är det väldigt ofta i licensavtal, men till skillnad från till exempel Apples villkor, motiverar leverantören här sina ensidiga villkor på ett kommunikativt övertygande sätt. De lämnar till exempel inga garantier för att spelet kommer fungera trots att du betalar för att kunna spela. De motiverar det med att de – för din goda spelupplevelses skull – ständigt uppdaterar tjänsten. Men visst känns det inte lika farligt med förklaringen? Så även om det finns massor att vinna på tydlighet och modernt språk i dina villkor får du inte glömma att du i slutändan även ska få motparten att acceptera dem.

Krångla inte till det

Med det sagt avslutar jag. Krångla inte till dina avtal i onödan. Skriv så enkelt du bara vågar utan att tumma på det som är viktigt.

Petter Ingelshed, affärsjurist och din personliga avtalsspråkrådgivare