Artiga eller oartiga artighetsfraser

Under sommaren har vi på Språkkonsulterna begrundat och diskuterat tilltal och artighet. Är det artigt eller oartigt att säga Ni? Är det någonsin oartigt att säga du? Kan vi egentligen vara artiga på svenska, eller är vi alltid direkt på och hej och du med alla? Och finns det några risker med vårt sätt att visa eller inte visa artighet?

Artigt med du eller Ni?

Ni som tilltalsord verkar vara på återtåg i Sverige. Från början var det ett tilltal neråt i hierarkin, när hembiträdet kunde säga Vill Majorskan ha kaffe? och majorskan svarade med Ni kan servera det på verandan. Här på kontoret finns också erfarenheten av den typ av Ni-tilltal som finns i till exempel franskan och tyskan, nämligen att man niar personer man inte känner så väl. Niandet och titulerandet begravdes och glömdes i och med du-reformen i slutet av 1960-talet. Men nu tycks det alltså vara på väg tillbaka. Vad tycker vi om det?

På vår Facebook-sida bad vi i juni 2012 besökarna svara på frågan Hur vill du helst bli tilltalad av personer i servicebranschen, till exempel servitörer eller butikspersonal?

  • Du är det enda tänkbara alternativet (39 svar)
  • Jag tycker att det är artigt när de säger ni (5 svar)

 

Senare formulerade vi om temat i en ny fråga: Blir du irriterad eller förolämpad om en myndighet tilltalar dig med du i sin korrespondens med dig?

  • Ja (2 svar)
  • Nej (31 svar)

Det här var naturligtvis ingen vetenskaplig undersökning, men tendensen i svaren stämmer överens med vår uppfattning: det finns personer som tycker att det är artigt att nia, men det är få som tycker att det är oartigt att dua. Däremot vet vi av erfarenhet att det finns personer som blir mycket irriterade när de blir niade. Alltså är man på den säkrare sidan om man duar, vilket också är vår rekommendation.

Artighet uttrycks på olika sätt i olika kulturer

En del tycker att det är positivt med Ni-tilltal, bland annat med argumentet att vi i övrigt är så dåliga på artighet i Sverige. Men är vi verkligen det? Här är det viktigt att skilja på oartig och informell. Det stämmer säkert att vi i Sverige är relativt informella, även med personer som vi inte känner. Men det betyder inte att vi därmed är oartiga.

I alla kulturer (och därmed i språken) finns artighetsstrategier. Det innebär att vi uttrycker oss i enlighet med de normer som krävs i situationen, för att skydda vårt och våra samtalspartners så kallade sociala ansikte (det där ansiktet som vi inte vill tappa). Vi vill inte göra bort oss själva, inte heller genera eller förolämpa någon annan. Grundläggande är att ju mer ansiktshotande en situation är, desto mer måste vi tänka på hur vi uttrycker oss.

Är svensktalare indirekta?

Jag bläddrar gärna i den gedigna Handbok i svenska som andraspråk, bland annat för att det är spännande att se på mitt modersmål ur ett annat perspektiv. Där skriver författarna apropå artighet att man på svenska ofta ”uttrycker sig försiktigt och lindar in sitt budskap med fler ord”. Vi svenskar är alltså inte så direkta när vi vill vara artiga. Artiga språkdrag om vi vill uppmana någon (till exempel att vara tydlig) är

  • omformulering till fråga: Kan du uttrycka dig tydligare?
  • invecklade verbfraser: Skulle du kunna tänka dig att uttrycka dig tydligare?
  • modifiering med småord: Skulle du möjligen kunna tänka dig att uttrycka dig lite tydligare?
  • indirekta budskap: Ibland tycker jag att det kan vara svårt att förstå alltför invecklade meningar.

 

Ibland behöver vi förmedla eller be om något extra känsligt. Det kan handla om ett negativt besked, ett avslag på en ansökan eller en förfrågan om en tjänst som kräver en stor insats av den som tillfrågas. Faran med vår svenska artighetsstrategi är att vi då lindar in budskapet så mycket att det till slut blir svårt att förstå vad vi vill säga.

Var artigt tydlig

Hur ska du då bäst hantera balansen mellan artighet och tydlighet? Ja, svaret beror på var skon klämmer. Tillhör du skaran som vecklar in sig för mycket? Sätt då fingret på delete-knappen och ta bort ett par modifierande småord och kanske några hjälpverb. Eller är du en av dem som brukar uppfattas som lite för direkt och brysk? Mjuka då upp ditt språk med hjälp av punktlistan ovan. Men jag vill hissa varningsflagg för den fjärde punkten: När du förmedlar ditt budskap i skriftlig form är det viktigt med ett visst mått av direkthet. Du vet ju inte om läsaren kommer att förstå vad du menar, och du har ingen möjlighet att fylla på med information på samma sätt som i ett samtal öga mot öga.

Sara Rösare, din personliga språkrådgivare