Semikolon målar nyanser; använd det sparsamt

Sluta? Nej, det är alldeles för svårt. Sluta att använda semikolon alltså. Detta lite bångstyriga och sällsynta skiljetecken har fascinerat länge, men det kräver en känslig hand och måste användas med förnuft och känsla. Svenska skrivregler säger att det är en fråga om tycke och smak; men kanske är det en fråga om mod.

Passar mellan satser

Huvudregeln är att semikolon används mellan satser som har ett nära samband med varandra. Oftast huvudsatser, som i förra stycket. Sambandet mellan satserna blir då starkare än om man använder punkt men svagare än om man använder komma. Ett semikolon ska dessutom följas av liten bokstav, vilket man möjligtvis skulle kunna tolka som ett starkare släktskap till kommatecknet än till punkten.

Strindberg gillade semikolon

August Strindberg kryddade frikostigt sitt språk med semikolon. Döm själva hur väl han lyckas med det: ”Och det blev badort; det kom ångbåt och handelsman; där blev värdshus och postkontor, läkare och apotek. Guld strömmade om somrarne in i byn, och det var sagan om Guldpudran, som kunde göra guld.” (ur Sagor)

Uppräkningar kan bli tydligare

Man kan också använda semikolon i uppräkningar och då används tecknet för att skilja grupper från varandra: ”Ryggsäcken stod där packad med det nödvändigaste: ett ombyte kläder och toalettsaker; smörgåsar, frukt och varm dryck; karta och kompass.”

I dag har semikolon dessutom fått ett annat viktigt och frekvent användningsområde, nämligen som avskiljare mellan mottagare till e-post. Här handlar det också om en typ av uppräkning. Att man använder just semikolon kan motiveras av att för- och efternamn betraktas som en grupp, och därför ska avskiljas med just detta skiljetecken.

Använd semikolon sparsamt

Vårt råd: Använd gärna semikolon när du vill måla med fina nyanser i språket; använd det mycket sparsamt eller inte alls om du ska skriva i jobbet eller i liknande sammanhang.

 

Språkbrevet nr 3 2006