5 vårord vars ursprung du inte kände till

Som de språknördar vi på Språkkonsulterna är tycker vi om att luska i de många ord som vi får användning för under olika årstider. De här fem våriga ordens oväntade ursprung är exempel på det.

Tussilago

Tussilago är ett gulligt ord på en vårblomma. Det låter lite som ett rart smeknamn som ett barn kommit på. Fel, fel, fel! Tussilago är ursprungligen latin och är en avledning av tussis, som betyder hosta. En gång i tiden var tussilagon även känd som host-ört, en medicinväxt som var bra att använda i dekokter mot hosta. Inte kan man ana det när man ser de tussiga små blommorna i dikena.

Pollen

Nu är det många som nyser och har rinnande ögon, allt på grund av pollenet som flyger runt i luften. Och precis som tussilago så kommer ordet pollen från latinet; det betyder mjöl eller fint stoft. Eller pulver? Ja, de två orden pollen och pulver är faktiskt besläktade!

Syren

Snart slår alla syrenblommor ut och sprider sin ljuvliga doft. Då kanske du blir så till dig att du vill ta fram flöjten och spela en glad trudelutt. Så passande då att ordet syren är släkt med musikinstrumentet syrinx, eller panflöjt! Det latinska ordet syrinx betyder rör, kanal eller pipa. Ännu tidigare hittar vi ordet i grekiskan som namnet på en nymf som guden Pan förvandlade till en rörbuske och sedan använde för att skapa sin – ja precis, panflöjt. Kopplingen till syrenbusken är att den har ihåliga grenar. Som det kanske går att göra panflöjter av?

Näktergal

Nu kommer alla fåglar tillbaka till våra breddgrader efter en skön vinter i värmen. Bland annat näktergalen, som har ett väldigt vackert namn. Men när man tittar närmare på vad ordet faktiskt betyder så låter det inte så märkvärdigt längre. Nattsångare! Formen näkter för natt kommer troligen från fornsvenskan och visar genitivform i sammansättningar, medan gal förstås är släkt med verbet gala.

Humla

Den luddiga humlan har börjat surra runt efter vintern. Humla är ett mysigt ord som påminner lite om ljudet man hör när den kommer flygande. Och det är faktiskt ingen slump – ordet humla är ursprungligen onomatopoetiskt, det vill säga ljudhärmande. Hmm, sa du kanske nu, och då använde du ett ord med samma ursprung som humla. Världen är liten ibland.